Hur kommer det sig att det är så svårt att leva i nuet?
I alla fall har jag det (och jag tror många med mig) för ibland kan jag komma på att livet ibland känns som en lång väntan. Jag går och väntar och tänker på helgen, på nästa match, på nästa gång jag har öppet i butiken och ibland längre än så. Varför då? Det innebär ju att jag missar att verkligen uppleva det som händer här och nu.
Vissa saker kan vara jättejobbiga att ta sig igenom och man ser knappt ljuset i tunneln och det man glömmer då, är att, det är just det, som är livet. Hur jobbigt det än är just då, så är det livet. Livet som bara rusar förbi. Det är klart att det rusar förbi när jag inte är med, jag har ju hjärnan någon annanstans, i nästa steg, hela tiden.
Finns visst ett uttryck för detta - mindfulness.
Jag är nog inte så bra på det, men jag vill bli bättre...
Oj, vad djupt det blev så här på morgonkvisten ;)
Ha en bra måndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar