Lögnare...

...är jag, när jag lovar att lägga ut bilder men inte gör det i tid  
Jag hann helt enkelt inte igår. Jobbar ganska mycket och då får den narcissistiska ådran stryka på foten  


Här kommer i alla fall de utlovade bilderna:

En ljuslampett i betong. Veeet att bilden är suddig och det blir värre om du förstorar den så gör inte det. Behåll det lilla formatet så ser man inte suddet lika väl  

Ytterligare en ljuslampett fast i keramik. Rakubränd keramik. (den här bilden är precis lika suddig )
Laddar järnet för tre julmarknader och så tre veckors försäljning i butik i stan. Bäst att ha grejer så det räcker och helst inte blir över  
I måndags var jag på en föreläsning av Marie Louise Kold (hoppas länken funkar, datorn strular för mig). "Konsten att leva av sin konst" hette föreläsningen. Till att börja med så gör hon helt fantastiska tavlor. Supervackra och häftiga. Utöver det så har hon koll på läget. Grym koll. Fick mängder med tips och idéer på hur man ska tänka och agera i det här med att komma vidare i sitt eget och kunna leva på det i framtiden. 
Nähäpp, fullt upp, snart är det föräldramöte i fotbollen. Vi har uppehåll just nu men vi måste ju snart dra igång igen och då måste vi veta var vi står och hur landet ligger  
Ha en bra onsdagskväll!



Det är så inspirerande att gå på föreläsningar och lyssna på en människa som verkligen brinner för det hon/han pratar om. Efteråt känner jag ett sådant otroligt pepp och vill bara hem och sätta igång själv. Jobba, ringa, planera, fixa och dona. 
På den föreläsningen träffade jag en tant, eller dam kanske man ska säga , som är med i en konstnärsgrupp i Tranås. De har just skaffat en ny lokal som de har renoverat så fint. Hon blev jätteintresserad när jag sa att jag höll på med keramik och tyckte att jag skulle komma dit och titta. Jag var där idag och de har drejskivor man får låna och så har de en stengodsugn (en ugn som man kan bränna vattentätt gods i, typ kaffekoppar) som man oxå får använda. Lycka!! Att jag ska åka dit och jobba en del, det är ett som är säkert!
Superhäftig tant, hon var säkert närmare 70 år och berättade för mig att hon för bara kanske 10 år sedan bestämde sig för att göra något annat i livet och sökte in till Sörängens folkhögskola i Nässjö (den jag gick) och  till det estetiska programmet. Där gick hon i tre år (hon gick ett extra år med bara keramik) och nu är hon pensionär och grejar med det här. Häftigt! 


Kram