Arbetsmyra...

...kan man nog inte kalla mig men visst arbetar jag.
Måste man arbeta som en stolle hela tiden? Kan man inte få ta det i den takt man själv vill? Visst ska det vara det som är en av fördelarna att vara sin egen och att arbeta hemma? Min arbetsdag börjar ungefär vid 07.30, när barnen gått till skolan och ibland kan jag hålla på till 7-8 på kvällen. Men självklart sitter jag inte klistrad vid mitt arbetsbord, ugnen eller betonghinken under den tiden.
Jag måste lära mig att säga att det jag gör här hemma, är mitt arbete. När någon ringer och frågar "vad gör du?" Då svarar jag "jag sitter och grejar lite". Vaddå grejar?? Visst jag sitter med en lerklump framför SVT-Play och någon bra serie som jag missat, men jag jobbar ju!? Jag jobbar minst lika bra där som vid köksbordet utan TV. Varför ska jag, nästintill skämmas för det jag gör? Varför ska jag ha dåligt samvete för att jag inte arbetar intensivt i 8 timmar istället för som nu, i min egen takt i 12 timmar.
Jag älskar verkligen att vara hemma och göra saker i min egen takt och låta inspirationen komma. Vissa dagar har jag ingen inspiration och då kanske jag inte gör något "eget", då kanske jag städar och tvättar lite istället. Men det är väl ok, eller?
Hur ska jag få andra att förstå att det här är mitt jobb nu, när jag inte ens har övertalat mig själv?
På måndag ska jag gå på en föreläsning som heter "Konsten att leva på sin konst" och det ska bli väldigt intressant.
Får återkomma och se om det var lika intressant som det lät  Och om jag lärt mig ngt...

Svärmors födelsedagspresent är klar:

De beställde duktyngder och nu är de klara. De är gjutna i riktiga ägg och man kan lugnt säga att jag har svurit en del för att få ut dem, skalet satt som berget och jag är helt flådd på fingrarna, men nu är de klara. Egentligen var det svärfar som beställde dem men eftersom de är färdiga nu och svärmor snart fyller så får hon dem. Det är ju ett tag kvar till utesäsongen men om de har fått dem så har jag ju lämnat över ansvaret för dem. I vår lär ju jag ha glömt dem  Vet att det är helt riskfritt att skriva om det här för de är knappast ute på nätet och surfar runt 

I övrigt så är jag fortfarande på gott humör och livet känns positivt (bara den där gnagande känslan av att andra inte tycker att jag arbetar tillräckligt...men den är så liten och betydlig så jag kör på ändå ). Många roliga grejer framför mig, roliga föreläsningar och kurser. Kul höst!!
Varje kväll så läser jag lite ur Hemligheten, eller den boken som det oxå står om på den hemsidan, Magin. Det är så sporrande att få sig en liten dos varje dag, det gör att man inte glömmer bort det, att man blir lite påmind om det varje dag, lite som medicin 

Ha en bra torsdagskväll!
Kram