Skrivet av en kvinna mitt i livet med begynnande gråhårighet...

söndag 19 augusti 2012

Vilodag

Återigen en fantastiskt skön dag med mycket energipåfyllning.

Började morgonen med att klockan ringde kl 03.30 och det var dags att skjutsa Fanny till stallet. Hon skulle hjälpa till på en tävling, få vara hästskötare åt Ronjas båda hästar. Hon var så nöjd över erbjudandet och hon som i vanliga fall är en grym sjusovare hade inga problem att ta sig upp i denna arla morgonstund.
Vi lyckades dock bli lite osams på denna korta stund vi hann ses...Ska man vara iväg så tidigt så ska ALLT vara klart och packat, kläder ska ligga framme och matsäcken ska stå klar i kylskåpet....Fanny har lite kvar i övningen som heter planering och organisation 
Jag fick ju dock krypa i säng igen och fick sova ända till typ halv nio, då var det dags att få upp Maja och göra henne redo för fotbollsmatch. Det var returmöte med Husqvarna. Ett Husqvarna som vi fick stryk av med 9-1 i första mötet i våras. Vi har dessutom halva laget skadat så läget kändes lite sådär...
Men vi lyckades skramla fram ett oavgjort resultat som känns som en seger så vi är otroligt nöjda.

Sommaren verkar ha blivit något försenad men under den sista veckan har den varit här på besök, så även idag och det innebär att hela eftermiddagen spenderades på stranden, i solen och faktiskt ett litet kort, men intensivt ögonblick, i vattnet    Jag är en badkruka av rang så att jag faktiskt låg i vattnet i typ, 5 minuter, är rekordstort 
Vi skulle egentligen ha varit ute med båten men det blåste för mycket för att det skulle vara njutbart så det fick bli stranden istället, men det var nog så skönt!
Att få ligga på stranden och inte ha någon tid att passa, inga måsten, det är grymt skönt och rogivande.

Jag har lyckats hålla humöret uppe och jag har en väldigt skön känsla i hela kroppen. Trots att vi har massor att göra med hus och trädgård och annat så känns det skönt och positivt i kroppen.

            *      *      *      *      *      *      *      *      *      *      *

Nu kom min tonåring hem...10 minuter gick det innan det bränner till innanför pannbenet...hur kan man vara så avig??? Ettusenett, ettusentvå, ettusentre...långa djupa andetag, jag vill inte tappa den braiga känslan....
Hon är så trött att hon gråter men ändå vill hon göra livet så osmidigt som det bara går...Puh

Nåja, jag är glad och mår bra i alla fall 

Kram och go´kväll!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar