Skit

oxå vad en sinnesstämning kan ändras fort!
Helgen har varit super!
Vi har fått massor gjort. Jag berättade ju att svärmor och svärfar skulle komma och att det kanske skulle innebära viss....vad ska jag kalla det....påfrestning för sinnet ;)
Det gick dock superbra, alla jobbade jättebra och vi fick massor gjort. Staketet är på plats, mängder med mer ris är uppeldat och utemöblerna har blivit lite justerade och skrapade. Snart kommer det säkert lite färg på dem oxå ;)
Det gick oxå bra för Fanny att rida igår så att allt var verkligen super, livet kändes på topp och att inget kunde stoppa oss, vi kan göra vad som helst, vi kan verkligen fixa till allt som behövs här hemma. En del jobb, visst, men det går! Till och med vädret var på topp...

Idag vaknade jag med den känslan i kroppen och eftersom jag visste att jag var ledig idag så kände jag att jag kunde få ännu mer gjort. Kanske inga stora grejer men lite smått som jag vill göra, typ landen och lite annat.
Det börjar med att det ösregnar ute. Verkligen hällregnar. Hällregn betyder ångest över att det kommer in vatten i "mitt" uthus, till viss del i min butik. Tanken var att vi skulle sätta upp en byggställning för att så småningom kunna byta ut den, av väder söndertrasade presenningen, mot plåt. Det har vi inte hunnit/orkat ännu men med vår nyvunna energi så stod det näst på agendan. Så snart kanske...

Regnet avtar och jag går ut och börjar rensa lite bland landen och är så nöjd över att se getterna i sin hage, instängda bakom ett högt staket. När jag står böjd över ett land så hör jag ngt bakom mig - kaninen har rymt. Den kaninen som hela förra sommaren levde lyxliv för en tamkanin och fick springa lös i hela trädgården. Den försvann ingenstans, den var där, runt oss hela tiden men så fort vi fick tag på den och satte in den i buren så rymde den. Tillslut så struntade vi i den och den fick vara lös tills vintern kom och hon fick flytta in inomhus. Nu är hon i det närmaste döv så vi tänker att hon nog kommer klara livhanken bättre av att vara i en hage eftersom hon inte kan höra typ rävar och annat som smyger sig på henne. Men - det ville tydligen inte hon, så då är hon på rymmen. Vi får dock tag på henne och sätter in henne igen. Efter ca 5 min är hon ute igen. Jag svär och låter henne vara, fortsätter rensa land.
Efter ytterligare fem minuter ser jag hur en get tar sats och hoppar över staketet. Med nöd och näppe. Hon slår i stängslet rätt ordentligt men kommer ut och strax därefter kommer nästa oxå. Fåret bräker dumt inifrån hagen. Jag svär ännu högre. För att inte tala om Peter...
Vi ordnar ett snöre som vi sätter över staketet och hoppas att det ska räcka...samtidigt som vi håller på med detta så får Maja post (Maja är hemma idag, hon är krasslig i halsen) om den nya klassindelningen till hösten.
Mer roliga besked.
Maja har inte hamnat i samma klass som en enda av sina kompisar. Och jag menar verkligen INTE EN ENDA! Visst på raster leker hon med killarna och lite olika av tjejerna men på fritiden så leker hon med andra tjejer och inte en enda av dessa har hon hamnat i samma klass som.
Jag blir så trött!!!
Varför kan den goa känslan från helgen få hålla i sig, åtminstone ett par dagar...
Så nu måste vi strida för det här oxå, och det är ju minsann inte så lätt. "Det brukar vara många som vill ändra sig och vi kan inte lyssna på alla", "Jamen det brukar lösa sig, de hittar nya kompisar". GAAAAHHH
Jag misstänkte ju detta redan i januari/februari när vi var på utvecklingssamtal och då påpekade jag att de som Maja är en del med på rasterna är INTE samma tjejer som hon är med på fritiden så det MÅSTE klassläraren tänka på. Javisst - lät det då. Pyttsan, ingen har lyssnat på vad som verkligen gäller i detta.

Jag tänker inte ge mig! De måste ändra på detta! Tänker redan ut en plan på vad jag ska säga till tidningen när jag kontaktar dem om läget...Känner hur djävulshornen växer ut i pannan på mig...

Förlåt för ett skitneggo inlägg men jag måste få skriva av mig!

Imorrn blir det nog bättre... ;)