Skrivet av en kvinna mitt i livet med begynnande gråhårighet...

onsdag 8 maj 2013

Med våren

kommer inte bara underbara blommor. För mig kommer oxå det dåliga samvetet över att jag rört mig för lite under vintern och nu kommer "viljan" att börja motionera...
Jag läser ju om hur det blir som en drog, viljan att träna. När man väl börjat så kan man inte sluta och man bara längtar efter nästa gång osv. Då undrar jag - hur lång tid tar det innan man kommer dit? Jag tycker verkligen att det är superskönt att vara ute och röra på mig, en rask promenad varvat med lite jogging (läs lufsande), men drog? Hm, dit har jag nog långt. Min drog heter snarare socker. Och hur i hela fridens namn blir man av med det beroendet när man har noll och ingen karaktär??

Nu på morgonen har jag varit ute på en rask promenad (med korta inslag av lufsande).


En riktigt positiv överraskning var att rundan är 5.87 km istället för typ 3,5 km som Peters mobil visade i höstas. Har ju gått omkring i över ett halvår och varit deprimerad över att min runda bara var 3,5 km och att det tog mig ca 50 min att gå/lufsa runt den.
Kul med Runkeeper, nu kan jag ju jämföra lite och pressa mig själv lite mer...när den där drogen nu kommer och slår mig i huvet ;)


Helt slut blev jag iaf. Nåååågot mosig och ser ni svettdropparna? Jag läser ju dessutom om att när man rör på sig så får man så ooootrooooligt mycket energi. Man blir såååå pigg och man får såååå mycket gjort....Så - nu ska jag sätta mig här och vänta på att energin ramlar över mig....eller är det kanske inte så det funkar? ;)

Jag kan nog dessutom korta ner tiden med nästan en minut utan att behöva anstränga mig. Bara det slutar att hoppa fram sådana här små liv framför fötterna på mig. För er som har svårt att se vad bilden föreställer så är det en hare. Den hade lite svårt att sitta still, den har just blivit skrämd från vettet av en flåsande buffel ;)

Ha en bra onsdag! (som nästan är som en fredag :) )

Smile!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar