Vad är det som

gör att svaret på livets stora gåta, för många ungdomar i småstäder, är att flytta till Stockholm??
Det verkar som om man inte "blir någon" om man inte flyttar dit. Många ungdomar verkar inte ens ha ett särskilt mål med det, inget jobb eller utbildning. Frågar man dem så är bara svaret "Jag vet inte vad jag ska göra efter studenten, men jag vill flytta till Stockholm".
Ok, och sedan då?
För många innebär den här flytten att man hamnar i någon avlägsen  förort med minst en timmes resväg till ngn timanställning på någon liten lokal Konsumbutik (ABSOLUT inget fel på Konsum, men måste man flytta till Stockholm för att jobba där?).
Blir man lyckligare då?
Hur kommer det sig att det är målet för många? Bara för att man flyttar till Stockholm så blir man inte kändis. Bara för att man flyttar till Stockholm så "blir man inte någon". Hur kommer det sig att så många unga tror att de inte räknas om de inte syns i media?
Jag fattar det inte och jag tror tvärtemot att många av livets stora gåtor kan lösas om man INTE flyttar till, exempelvis, Stockholm. Att tryggheten och lugnet som lättare uppstår i mindre orter och på landsbygden är mer gynnsam för dig som människa, för din kreativitet. Men HUR i hela fridens namn får man en 19-åring att förstå det, när det enda som den har blivit itutad hela livet är att "du måste synas för att vara någon". Troligen kommer inte "trycket" från föräldrarna i första hand, som nog gärna har kvar barnen i sin närhet, nej, jag tror att det är media som får oss att tro att "kändisar" är lyckliga och lyckade människor.
Det är media som ger våra ungdomar en helt felaktig bild av verkligheten. Tror att allt hänger ihop. Titta på det här klippet så tror jag att även det har en del i sammanhanget. Media visar oss en felaktig bild av verkligheten.
Vi måste försöka hjälpas åt att få till en förändring!!
Visa och berätta för omvärlden, för våra barn, vad som är viktigt i livet!

Kärlek och Omtanke!

Ha en bra torsdagseftermiddag!
Smile!