Skrivet av en kvinna mitt i livet med begynnande gråhårighet...

lördag 21 juli 2012

Ohoj

här är jag igen...
Sorry att jag inte haft ork, inspiration eller rätta viljan att göra nya inlägg.
Jag har faktiskt jobbat en del och snart ska ni få bilder på en del grejer jag gjort men för de sista dagarnas bortavaro har jag giltigt förfall...

Jag har legat på sjukhus i lite drygt ett dygn.
Om ni har några fiender som ni vill något riktigt ont. Då ska ni skicka njursten på dem.
Jag har fött två barn och jag skulle gladeligen göra om det (utan bedövning) 10 gånger till bara jag slapp njursten. Det är andra gången jag får njurstensanfall och det är fruktansvärt!
Jag, vuxna människan, ligger på golvet och gråter av smärta. Inget hjälper. Sitta. ligga, stå, inget!
Så det blev ilfart in till akuten för att få lite massor med smärtstillande (de var tvungna att dubbla dosen) och efter lite tjat, en röntgen. En röntgen som visade att jag har en sten som är ca 7 mm stor och som sitter fast i urinledaren.
Lattjo, precis som förra gången blev det nersövning och få ett rör inopererat i urinledaren. Ett rör som ska vidga och göra att urinen kan rinna förbi och förhoppningsvis få stenen att lossna. Det hände inte förra gången så då fick jag gå omkring i ca 1,5 månad med kroniska menssmärtor (de flesta av er tjejer vet vad jag pratar om för roligheter) för att sedan få åka in och "spränga" stenen.
Snälla, håll tummarna för att jag lyckas få ut stenarna av mig självt den här gången!!
Inte för att det var jobbigt att spränga dem men det var SKITjobbigt att gå omkring med det där röret. Man kan lugnt säga att det hämmade mig en del. Förhoppningsvis så kommer jag inte ha lika ont den här gången. Läkaren var superbra och förklarade precis hur allt såg ut och hur det gick till och har jag tur så har hon fått fast den där slangen på ett sätt som gör att den inte stör mig lika mycket. HOPPAS!!!

(Måste bara säga att jag delade rum med en 893 år gammal tant som låg och fjärtade hela tiden. Puttrade som bara den bortifrån hennes del av rummet. Vet inte ens om hon märkte det själv men jag låg och fnissade åt henne i alla fall=lättroad ;))

Nu ska jag sätta igång och googla på hur man gör för att undvika fler anfall!

1 kommentar:

  1. Stackare!!! Många många krya på dig kramar!! Tur att damen kunde lätta upp något ;))

    Kram på dig!! //Fia

    SvaraRadera