Jag känner mig lite nere då och då (kanske av naturliga orsaker) och jag skulle verkligen bli upplyft av att det inte var var 10 minusgrader ute hela tiden. Kallt, halt, mer snö och statisk elektricitet. Gillar inte!
Jag jobbar tisdag, onsdag och torsdag hemifrån och dessa tre dagar är helt hysteriska. Åker hemifrån vid ca 07.30 och är sällan hemma före sex halv sju. Och då är det om jag inte har möten på kvällstid. Vilket jag ofta har så framåt niotiden är jag hemma åtminstone en av dessa dagar...jobbigt. Men kul! Jag har superkul på jobbet! Träffar och pratar med många roliga människor. Jag har verkligen kommit in i det mesta och det flyter på, framåt och det är roligt! Alla verkar nöjda med mig :)
Dock gör detta att på fredagen när jag är "ledig" är jag ganska trött och fri från inspiration. Jag har ändå börjat titta lite på leran, börjat få lite inspiration till att ta tag i det igen. Idag har jag tex bränt en skröj. Kanske kan jag till och med bränna en glasyr imorrn....
Plockade in tvätt idag och vår katt Skrållan, är väldigt speciell, ska vara med hela tiden och det är väldigt ofta som man öppnar en dörr eller ett skåp och inte ens märker att hon har smugit in där. Ofta blir hon instängd på "fel" ställen.
Här kröp hon, snabbt som ögat, in i min byrålåda med underkläder. Där tänkte hon lägga sig och sova. Fick verkligen dra ut henne därifrån med resultatet av x antal trosor sittandes fast i hennes spretande ben och klor ;)
Ikväll ska vi göra ngt som vi nog aldrig har gjort innan. Familjen ska tillsammans gå på teater. Inget av barnen är med, vi ska bara vara kulturella tillsammans. Spännande. Maja är väääldigt skeptisk :) Vi ska se Old Saybrook av Woody Allen i ÖSterbymo i Riskteaterns lokal Kulturverkstan.
Saknaden och ledsamheten efter farfar är stor. Det går oftast bra men ibland kommer det liksom över mig och då blir det jobbigt. Jag vet ju att han har det mycket bättre nu. Där han är nu så finns inte hans kroppsliga och mentala hinder som fanns i livet och det känns väldigt bra. Farfar levde ett superbra liv med många barn, barnbarn, barnbarns barn och vänner. Ett rikt liv med mycket innehåll. Det som nu känns jobbigast är begravningen. Jag har liksom fullt upp med mig själv och min sorg, att då se alla andra och att se dem vara ledsna blir superjobbigt. Pappa, farmor och alla fastrar och farbröder...alla kusinerna....totalt kommer vi nog att vara ca 60 st bara från släkten... Jag kommer försöka jobba med min sorg och bearbeta den fram till begravningen. Så att begravningen kanske inte blir lika jobbig, eller åtminstone lättare att komma igenom.
Ha en bra fredag!
Smile!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar