Min dotter är helt fantastisk i många (naturligtvis i nästan alla utom att städa ;)) avseenden men hon är en mästare på att oroa sig för saker som kanske, eventuellt händer någon gång i framtiden. Troligen inte.
Nu (jag säger NU, den 9 maj!!!) börjar hon oroa sig för hur det ska gå med att cykla till hästen i vinter!?
Jamen herregud, det har ju knappt blivit vår! Varför tänka på vintern nu??
Men idag slog det mig att det kan vara så för att hon har fått lära sig den hårda vägen...
Jag och Peter är helt värdelösa på att planera. Allt. Så det blir alltid så, att allt hamnar i knät och tex verkar det vara en överraskning varje år att det blir den 1:a december och att man då ska ha vinterdäck. Det verkar oxå vara en överraskning att det blir vår och att man då ska byta tillbaka. Osv. Listan på liknande saker kan bli oändlig. Kanske är det det synsättet som gör att Fanny istället oroar sig i förväg för allt och börjar tänka på hur saker ska lösas...
Men jeeezus det måste väl gå att mötas halvvägs...?
Men hur gör man det???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar